Rottnest adventure
Utflykten till Rottnest island började lugnt och stillsamt med att vi åkte ön:s shuttlebuss runt till paradisliknande stränder som var små och pittoreska, många tyckte de påminde om Thailands vykortsliknande stränder. Gruppen som var där (Mili, Carolin, Linda O, Pernilla, Kajsa, Sandra och Emma) splittrades vid Solomon Bay då större skaran var hungrig och åkte då tillbaka till hamnen för att äta lunch. Jag (Carro) och Mili stannade kvar ett tag till nästan helt ensamma på en den lilla vackra stranden, där passade vi på att spela in lite roliga filmklipp som ni förhoppningsvis snart kommer att få se! När det även var dags för oss att röra på oss tog vi oss till Catherines rock där vi möjligen skulle kunna få en skymt av delfiner (dessvärre inte).
På bussen märkte vi att det mulnade på ordentligt men det tänkte vi inte så mycket på. Vi gick av bussen och traskade runt lite, tog oss ner till vattnet och tog lite stämningsfulla bilder, men när det började mullra och vi anade att åska var på väg tog vi oss tillbaka till bussplatsen för att vänta in nästa buss. Vi ringer till resten av gänget och berättar var vi är (de hade desperat försökt nå oss, men täckningen var obefintlig på vissa ställen), får Mili även höra hur en kvinna skakat hand med Emma och sagt något som ”du kanske är den sista jag träffar i mitt liv” (detta med tanke på cyklonen) blev vi något uppskrämda. Väl upp vid busstationen var det bara 10 minuter kvar tills bussen ska precis gå när Mili avslutar samtalet öppnar sig himlen som regnet ÖSER ner!! Regnet blandas med blixtar och mullrande åska! Helt utelämnade, och själva(kändes som vi var mitt i ”nowhere”) försöker vi tränga oss in under en buske för att söka skydd (främst för alla elektronikprylar som inte tål vatten)trots detta blir vi totalt genomblöta. Mili får stå kvar vid busken och försöka rädda våra grejer medans jag får ställa mig för att se om bussen kommer. Efter en dramatisk kvart full med spekulationer om diverse tyfoner, cykloner, potentiella säkrare gömställen (grottor fanns det gott om) och överlevnad (om alla bussar blivit inställda) kommer tillslut bussen och busschauffören tittar på oss medlidande när vi kliver på, helt genomvåta och kalla! Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till hamnen för att få i oss något varmt för trots den varma luften blev vi ganska kalla av att ha genomblöta kläder, speciellt eftersom bussen hade en AC utan dess like! Väl framme fikar vi med resten och berättar om vårat lilla äventyr, ett helt oväntat slut på en annars idyllisk dag.
/Rutan & Mili
På bussen märkte vi att det mulnade på ordentligt men det tänkte vi inte så mycket på. Vi gick av bussen och traskade runt lite, tog oss ner till vattnet och tog lite stämningsfulla bilder, men när det började mullra och vi anade att åska var på väg tog vi oss tillbaka till bussplatsen för att vänta in nästa buss. Vi ringer till resten av gänget och berättar var vi är (de hade desperat försökt nå oss, men täckningen var obefintlig på vissa ställen), får Mili även höra hur en kvinna skakat hand med Emma och sagt något som ”du kanske är den sista jag träffar i mitt liv” (detta med tanke på cyklonen) blev vi något uppskrämda. Väl upp vid busstationen var det bara 10 minuter kvar tills bussen ska precis gå när Mili avslutar samtalet öppnar sig himlen som regnet ÖSER ner!! Regnet blandas med blixtar och mullrande åska! Helt utelämnade, och själva(kändes som vi var mitt i ”nowhere”) försöker vi tränga oss in under en buske för att söka skydd (främst för alla elektronikprylar som inte tål vatten)trots detta blir vi totalt genomblöta. Mili får stå kvar vid busken och försöka rädda våra grejer medans jag får ställa mig för att se om bussen kommer. Efter en dramatisk kvart full med spekulationer om diverse tyfoner, cykloner, potentiella säkrare gömställen (grottor fanns det gott om) och överlevnad (om alla bussar blivit inställda) kommer tillslut bussen och busschauffören tittar på oss medlidande när vi kliver på, helt genomvåta och kalla! Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till hamnen för att få i oss något varmt för trots den varma luften blev vi ganska kalla av att ha genomblöta kläder, speciellt eftersom bussen hade en AC utan dess like! Väl framme fikar vi med resten och berättar om vårat lilla äventyr, ett helt oväntat slut på en annars idyllisk dag.
/Rutan & Mili
Kommentarer
Trackback
